Innehåll

  1. Introduktion
  2. Historik
  3. Webbstandarder
  4. Struktur och presentation
  5. (X)HTML
  6. CSS
  7. Tillgänglighet
  8. URL:er
  9. Referenser
  10. Ordlista

3. Webbstandarder

Vad är webbstandarder?

Webbstandarder är teknologier, etablerade av World Wide Web Consortium (W3C) och andra standardiseringsorgan, för att skapa och tolka webbaserat innehåll. Dessa teknologier är framtagna för att säkerställa hållbarheten för dokument publicerade på webben och samtidigt göra dessa dokument tillgängliga för så många webbanvändare som möjligt. Webbplatser som utvecklas för att följa webbstandarder kommer att fortsätta fungera korrekt även i nya webbläsare.

Strukturella språk

Presentationsspråk

Objektmodeller

Skriptspråk

Här diskuteras i första hand XHTML 1.0 Strict för struktur, CSS Level 1 och Level 2 för presentation och ECMAScript 262 för skriptning (även om det inte är så gott om skriptningsexempel).

När man säger att ett dokument följer webbstandarder brukar man mena att dokumentet, förutom att använda dessa teknologier:

Notera att ”fungera i alla webbläsare” inte är detsamma som ”se exakt likadan ut i alla webbläsare”. Det är näst intill omöjligt. Inte ens genom att bara använda bilder kan man få en webbplats att se exakt likadan ut överallt. Man gör det mycket lättare för sig om man accepterar att dokument som publiceras på webben kommer att presenteras olika beroende på skillnader i webbläsare, operativsystem, bildskärmar, förvald textstorlek, användarinställningar med mera. Precis som den som publicerar något i tryckt form, den som skapar film eller den som jobbar med tv har tekniska förutsättningar att rätta sig efter, måste den som skapar webbplatser förstå vilka förutsättningar som gäller för sitt medium.

Varför använda webbstandarder?

Hos vissa webbutvecklare och webbdesigners finns ett motstånd mot att använda webbstandarder. Några vanliga argument är Det är för svårt, Det fungerar ju ändå och Min utvecklingsmiljö skapar ogiltig kod.

Det är lätt att man reagerar känslomässigt och bygger upp ett motstånd mot att lära sig något nytt och överge utvecklingsmetoder man känner sig trygg med. Om man däremot ser logiskt på det hela finns många fördelar med att lära sig och använda webbstandarder. Några exempel:

Sammanfattningsvis kan man säga att webbstandarder kan spara tid och pengar för den som bygger en webbplats och ge webbplatsens besökare en bättre upplevelse. Dessutom är det dit utvecklingen är på väg. Om man inte redan har börjat använda webbstandarder är det dags att börja, annars är risken stor att man hamnar på efterkälken.

Läs mer:

Validering

Att validera ett dokument innebär att man kontrollerar att det följer de regler som finns för det språk som används i dokumentet. Man kan jämföra det med att kontrollera att en text är rättstavad och grammatiskt korrekt.

Validering är en viktig del av webbutveckling. Många fel som är svåra att se manuellt hittas vid validering. Det kan vara så enkelt som en felaktig tangenttryckning eller så allvarligt som att man använder ett element eller ett attribut på fel sätt.

Tyvärr är det många som inte validerar sina dokument på grund av att de inte vet att man bör göra det, glömmer att göra det, eller till och med aktivt undviker att göra det. Att det har blivit så kan man till stor del skylla på webbläsarna. De flesta webbläsare försöker tolka felaktig XHTML så gott de kan, och gissa vad den som har skapat dokumentet menar, i stället för att visa ett felmeddelande. Det har i sin tur lett till den slarviga uppmärkningen som är så vanlig. Problemet är att sådan uppmärkning ger oförutsägbara resultat och är beroende av webbläsarnas felhantering.

Det finns ingen anledning att inte validera sin XHTML och CSS. Tvärtom. Det finns bara fördelar.

Mark Pilgrim har skrivit en mycket bra beskrivning av fördelarna i Why we won’t help you. Den artikeln förklarar också varför det kan vara svårare att få hjälp från diskussionsforum och sändlistor om man inte har validerat sina dokument innan man ber om hjälp.

Flera HTML-redigerare, som till exempel BBEdit och Homesite, har inbyggd validering. För den som använder ett verktyg som inte har det finns W3C:s valideringstjänster:

Det kan vara lite svårt att förstå de felmeddelanden som genereras av validatorerna. Ett fel tidigt i dokumentet kan också leda till leda till att man får mängder av felmeddelanden. Genom att åtgärda det första felet och validera igen kan man ofta minska antalet felmeddelanden rejält.

Det är alltid bra att se till att man har validerat sin kod, men det finns tillfällen när det kan vara svårt att undvika vissa valideringsfel. Det vanligaste exemplet är om man vill använda Flash, eller annat innehåll som kräver ett insticksprogram, i ett dokument. Läs mer om problematiken med just Flash i Flash Satay: Embedding Flash While Supporting Standards och Embedding flash without <embed>.

Kommentarer, frågor eller förslag? Kontakta mig.

© Copyright 2004-2008 Roger Johansson